Hmmm, skall jag återuppta detta eller inte . . . Idag har jag levt 65 år på denna jord. Har väldigt svårt att förlika mig med siffran även om jag förlikar mig med realiteten

Kära blogg Skall jag verkligen använda mig av samma ingress som tidigare, hmmm, får se. Mycket har hänt sen jag skrev sist, minst sagt. Blivit farmor, flyttat till Stockholm. Min adept är självgående. Bytt jobb, valt bort politiken. Jag vill verkligen hitta ett område att skriva om som inte är fokuserat på mig i första hand. Många har bett mig dela med mig av de erfarenheter jag haft förmånen av, vad gäller mitt arbete med utsatta människor. Tänker att det kan vara ett bra ämnesval och kanske lite politik också, men bara lite. . .

Jaha, kära blogg, får se om jag kan få igång detta igen :)

Politik med Människans fokus hellre än fokus på människan

Jaha, och var i ligger skillnaden. Jo, skillnaden är att om jag har människans fokus för ögonen så efterfrågar jag den enskildas uppfattning och pådyvlar henne inte i första hand min. Den kan jag möjligen erbjuda.
Undrar hur många människor med politisk, och då oxå ekonomisk makt, som vet att väldigt många individer med beroendesjukdomar har odiagnostiserade och obehandlade neuropsykiatriska funktionshinder ex. ADHD, Aspergers etc. Ännu fler har i tidig ålder blivit utsatta för skändliga övergrepp av alla de slag. Klart är i alla fall att knappast något litet barn har sagt eller tänkt att - när jag blir stor så skall jag minsann ta och bli missbrukare -. Eller för den delen att en förälder har tänkt att när mitt barn växer upp så skall jag minsann se till att hon blir alkoholist eller narkoman. Och hemlöshet, det är något att sträva efter. NOT !
Jag anser att att all beroende-och missbruksbehandling skall skötas av en huvudman, oavsett om det är läkemedelsassisterad terapi eller beteendevetenskaplig. Av den anledningen att människan är till sin natur hel och odelbar. Och självklart skall huvudmannen för missbruksbehandling vara hälso-och sjukvården på grund av att beroendesjukdomar skall behandlas för vad de är, nämligen, just sjukdomar.
Jag tycker att de tio löftena /regionala mål, som jag och Anders gett är realistiska och till stor del mätbara. Läs om detta i Anders Åkessons blogg ! !

Politik, politik, politik

Kära blogg !
Jag vet vad jag önskar mina medmänniskor. Inte alltid det som jag själv skulle önska, men det som känns rätt och lagom för dem inom ramen för vad samhället kan erbjuda. Det kan och vill jag arbeta för och i kombination med min målmedvetenhet så är jag en politiker att räkna med. Inte lovar jag heller mer än att jag skall göra mitt allra bästa.
Jag är redo att lägga mycket annat åt sidan för att under de närmsta åren ge det mesta av mig själv för att göra Sverige mer grönaktigt och hållbart. Särskilda insatser gör jag för dem som av olika anledningar inte hittar sin egen kraft. Värdiga förutsättningar skall alla medborgare ha !
Kram

Så är det

Kära blogg !
"Min ärlighet får sin belöning till slut", eller svinhugg går igen. Ha, ha, så är det. Det gäller bara att inte ha bråttom.
Kram
Pia-Maria

Att alltid fundera över sin egen roll i det som sker

Kära blogg !
Ibland får jag en trist känsla av att människor inte motsvarar de förväntningar jag har på dem. Kanske till och med att jag tycker att det varit väldigt uppenbart att de "lovat" mig något och sen utan förklarande anledning backar på ena eller andra sättet. Först blir jag väldigt besviken och lite uppgiven. Sällan blir jag förbannad av den anledningen att i mitt djupa inre så har jag aldrig riktigt trott att jag har rätt till något, men däremot skyldigheter. Det är både bra och dåligt. Bra för att jag har haft lätt att tänka "acceptera det du inte kan förändra" och dåligt för att jag ibland tar till reträtten alldeles i onödan. Å andra sidan brukar jag vakna till efter någon dags eftertanke (jag måste ju fundera över vad jag kan göra annorlunda för den uppkomna situationen) och hittar då andra vägar. Om det är något jag anser är viktigt förstås.
Kram
Pia-Maria